jar of hearts





Precis så, exakt så.

Som att bli träffad av en blixt. Kroppen domnar bort. Hjärtat slutar slå. Börjar slå. Slutar slå. Huvudet är med men inte riktigt helt. Man börjar sakta få tillbaka känseln. Tappar det. Får tillbaka det. Tappar det. Får tillbaka det. Känner hur det sticks i fötterna och tårna på en. Börjar komma tillbaka till verkligheten. Fortfarande en vit bild framför sig. Fortfarande kvar på marken. Men börjar sakta komma tillbaka. Låta verkligheten komma tillbaka, men inte helt. Försöker att hämta andan. Försöker samla tankarna. Försöker hålla sig vid liv även fast man dör lite.

 

Så öppnar man sina ögon. Tillbaka till verkligheten. Tillbaka till nuet. Glad och vid liv, fast med en gnutta sorg. För man inser att man aldrig mer kommer bli träffad igen av samma blixt. I varje fall inte på samma sätt, samma plats och definitivt inte samma tajming. Man vaknar upp. På riktigt. Tiden går. Vintern kommer. Våren kommer. Och så kommer sommaren. Två dagar bestående av enbart regn och åska. Tänker inte så mycket på det. 2 veckor senare, regn och åska igen. Blir påmind om blixten. Tänker inte så mycket på det. Hösten kommer. Vinter kommer. Våren kommer. Och sen kommer den där jävla sommaren. Med sina jävla regnskurar och åskor. Två dagar bestående av enbart regn och åska. Tredje dagen ställer man sig vid en jävla fotbollsplan. Håller i radion, antenner, kastruller, walkie-talkies. Allt för att blixten ska träffa en. Så står man där ute i regnet, väntar på att den ska komma och slå till. Men så gör den inte det. Väntar. Kommer inte. Väntar. Men kommer inte. Så vänder man tillbaka på samma väg som man kom ifrån. Lämnar kvar alla jävla åsk- och blixtframkallande skitsaker kvar på fotbollsplanen. Går hem. Tänker inte så mycket på det. Slutar tänka på det. Helt. För man inser att blixten aldrig kommer slå till på samma sätt, samma plats och definitivt inte samma tajming.

 

Och så inser man inte, att blixten inte var där för att förändra saker och ting för stunden. Inte var där för att skapa ett minne. Inte bara var där för att skapa rus och adrenalin. Eller för att skapa spänning.

 

Men var där för att skapa en förändring i ens liv föralltid.
Precis så, exakt så.

 

 


2/10-11

Snart lägger jag mig tyst bredvid dig och jag önskar att det fanns fler dagar som dessa
Lika tyst som natten famnar om dagen, lika tyst ligger du bredvid mig
Kanske tröttar jag ut dig med min stora mun, jag som aldrig kan vara tyst
Och kanske tål du mig inte ibland
Men du finns i varje fall där och precis som snöflingan träffar marken för första gången
Likaså träffar ditt leende mig och likaså som alla andra snöflingor följer efter den första
Följer jag dig också
Jag är inte kär i dig men jag är kär i att jag alltid får vara med dig
Även om jag nog aldrig kommer bli kär i dig,
är du den kärlek jag alltid behövt och alltid kommer att behöva
Även om jag inte kommer att somna förrän sent denna natt
vet jag i varje fall att jag kommer att vakna bredvid dig imorgon
det krävs nog bara denna natt för att jag ska klara mig igenom denna vecka
För jag behöver nog detta mer än vad jag inser
Mer än vad jag insett tidigare
Jag är starkare än vad jag var igår
med dig vid min sida
Jag tror jag går och lägger mig nu
vaknar bredvid dig starkare än vad jag är idag
Jag lägger mig bredvid dig nu och jag hoppas att jag inte väcker dig.


By me

everything will be okay

Hey you, gorgeus.


I know that the weather might not be perfect. You might have to turn your back to the wind,
or feel the cold nipping at your nose. But you know what?
At least you are there to feel it, at least you can enjoy the sun´s warm rays on your face.
Or that cold February wind biting your cheeks.
You know what that means?

You are alive.
Everything will be okay.




tips från coachen

When people expect things from you,
then give them what they don´t expect.



Tidigare inlägg
RSS 2.0