"Man får tänka men inte uttrycka"
Har ni nånsin tänkt "Om jag säger det här nu så försvinner "magin" och så kommer det som jag tänker inte hända i verkligheten"? Som att om man säger det man vill ha i framtiden nu, så kommer det inte hända?
Jag brukar tänka tvärtom så att saker som jag tänker och vill ska hända, kommer hända, några exempel: "Nej jag kommer inte åka utomlands, nej jag kommer inte plugga, nej jag kommer inte hitta den "rätta", nej jag kommer inte ha kul ikväll...". Ibland hjälper det nog att tänka tvärtom. Och jag tror att i slutändan så handlar det om osäkerheten, man vet inte om det kommer hända, om det nånsin ens kommer att hända, så man tar det säkra före det osäkra för att inte bygga upp förhoppningar och förväntningar så att man blir besviken i slutändan. Men man låter sig ändå fyllas fina drömmar och ambitioner.
Jag är nog ett bra exempel på dem som tar det säkra före det osäkra. För jag vet att om jag bygger upp massa förhoppningar och förväntningar så riskerar jag att bli sådär besviken som jag vet att jag kan bli. Att bli sådär besviken av sig själv att man nästan bara vill gråta. Så därför låter jag bli att uttrycka de viljor, hopp och drömmar så jag inte riskerar att bli besviken om de nu inte går i uppfyllelse.
"Man får tänka men inte uttrycka", är nog nåt jag går efter, automatiskt. Jag går liksom inte och tänker: "Inte säga detta, för då kommer det inte hända, inte det heller och inte det", hur tusan skulle jag kunna leva till fyllo om jag tänkte så hela tiden? Jag antar att jag tänker så ofta om större saker och ting som är lite svårare att nå och svårare att drömma om, som jag håller för mig själv. Därför tänker jag hellre än uttrycker det. Så man kanske slipper frågor och konstiga reaktioner som: "Hey, skulle du inte göra det?", "Vad hände med din dröm?", "Sa inte du att du skulle göra det?", "Åh vad jobbigt att du sagt det så länge nu och så händer det inte!".
Jag drömmer och vill men säger det inte utan tänker det tyst och glatt för mig själv, för att det kanske inte kommer hända och på så sätt så slipper jag bli besviken och känna att jag gjort andra besvikna med.
Jag brukar tänka tvärtom så att saker som jag tänker och vill ska hända, kommer hända, några exempel: "Nej jag kommer inte åka utomlands, nej jag kommer inte plugga, nej jag kommer inte hitta den "rätta", nej jag kommer inte ha kul ikväll...". Ibland hjälper det nog att tänka tvärtom. Och jag tror att i slutändan så handlar det om osäkerheten, man vet inte om det kommer hända, om det nånsin ens kommer att hända, så man tar det säkra före det osäkra för att inte bygga upp förhoppningar och förväntningar så att man blir besviken i slutändan. Men man låter sig ändå fyllas fina drömmar och ambitioner.
Jag är nog ett bra exempel på dem som tar det säkra före det osäkra. För jag vet att om jag bygger upp massa förhoppningar och förväntningar så riskerar jag att bli sådär besviken som jag vet att jag kan bli. Att bli sådär besviken av sig själv att man nästan bara vill gråta. Så därför låter jag bli att uttrycka de viljor, hopp och drömmar så jag inte riskerar att bli besviken om de nu inte går i uppfyllelse.
"Man får tänka men inte uttrycka", är nog nåt jag går efter, automatiskt. Jag går liksom inte och tänker: "Inte säga detta, för då kommer det inte hända, inte det heller och inte det", hur tusan skulle jag kunna leva till fyllo om jag tänkte så hela tiden? Jag antar att jag tänker så ofta om större saker och ting som är lite svårare att nå och svårare att drömma om, som jag håller för mig själv. Därför tänker jag hellre än uttrycker det. Så man kanske slipper frågor och konstiga reaktioner som: "Hey, skulle du inte göra det?", "Vad hände med din dröm?", "Sa inte du att du skulle göra det?", "Åh vad jobbigt att du sagt det så länge nu och så händer det inte!".
Jag drömmer och vill men säger det inte utan tänker det tyst och glatt för mig själv, för att det kanske inte kommer hända och på så sätt så slipper jag bli besviken och känna att jag gjort andra besvikna med.
Kommentarer
Trackback
